Jag kan börja med att säga att jag är tom men samtidigt
lycklig över att vi äntligen kommit i mål. Att filmen ”Sagan om Atletico Husby”
visats på SVT är rakt av en dröm, vem skulle någonsin tro detta om mig…om oss?
Jag och Tobias har jobbat med passion, hängivenhet och
hjärta. Att skapa ett bättre samhälle, att visa nya referenser/bilder på
människor, att vara kreativa filmskapare; var några av sakerna som drev oss. Det
fanns dagar där allt var i stort sett hopplöst, men vi gav aldrig upp.
Vi visste att människorna som vi ville visa upp för världen
var en del av oss och värdiga att uppmärksammas. Vi har aldrig gjort det här
för att bli kända eller för att det är häftigt, utan för att vi har ett budskap
och ett ansvar. Vi tror på förändring och vi tror på människor. Vi tror på att
aldrig ge upp och att sådana som oss aldrig får chanser, utan vi måste många
gånger ta dom.
Det finns så mycket jag vill säga och uttrycka mig om detta,
men låter det vara för nu…
Vi vill ge en stor kram och tack till hela västerort och
norrort samt till alla vänner från fd
Atletico Husby som är med i filmen. Vilka hjältar ni är re! Vi är fett
tacksamma att ni finns och att ni släppte in oss i era liv! Och från botten av
våra hjärtan så vill vi även beklaga för alla människor som inte finns med oss
längre.
Som det står i filmens sluttext så är filmen tillägnad
Reman; men i synnerlighet hans starka mamma, syster och familj. Filmen är även tillägnad
Romario; hans syskon, styvmammor och pappa. Denna är också tillägnad Henok H9;
hans bror Rim och familj. Vidare så är den även tillägnad min vän T som tog sitt
liv och Malin som lämnade sin man och sitt nyfödda barn allt för tidigt. Smärta
är en del av livet och av filmen. Och tanken med filmen är också att ni änglar ska
leva vidare och på så sätt påminna oss om vilka underbara människor ni är och var!
Ni finns i våra
böner och ni har inte dött förgäves.
Vidare vill jag även tacka min vän, vapendragare och
medregissör Tobias aka Fox för sitt jobb, talang, och intelligens… utan dig
nada broder! Vill även tacka hela din familj; familjen Olofsson och min familj;
familjen Illezca-Barria & Torres-Illezca för all stöd. Vill slutligen även
tacka nyckelpersonerna som har gjort filmen till vad den är idag. Amed min
bror, det subjektiva blev ännu mer tydligt med din tunga röst. Ylva och Anders
(Blicq); ord räcker inte till när jag försöker uttrycka mig just nu. Era
musikstycken har fått folk att känna, gråta och bli berörda. Ni har gjort ett
otroligt jobb med en enorm professionalitet och fingertoppskänsla. Jag och
Tobbe tackar innerligt! Jorge min panna! Du var den som sydde ihop allt och som
såg till att filmen fick en otrolig ljudbild! Detta är vi grymt tacksam för!
Vidare vill jag dela med mig om filmens respons… Dom få som har
sett filmen har gett otroligt positiva "recensioner". Jag tror att vi
har en liten men hängiven publik som har förstått sig på budskapet och som
likställer filmen med kvalitet och inte kvantitet. Vi har fått otroliga mail
från folk som inte känner oss. Mycket handlar om att de blivit berörda och att
vi, enligt dem, gjort en film som är viktig och som bryter normen... både på
ett filmiskt- och på ett mänskligt plan. Många tycker bl.a. om hur folk med en
annan bakgrund gestaltas. Många på Twitter, twittrar om filmen. Det som har
fastnat är en shuno som skrev: ”Önskar att ledande
politiker offrar 58 minuter av sitt liv och tittar på "Sagan om Atletico Husby"”… Vilket värmde fett.
I måndags fick filmen dessvärre låga tittarsiffror. Jag krigade
på dagarna innan, men det var tydligen inte tillräckligt… Filmen kunde helt
enkelt inte mäta sig med reklamen och exponeringen av AIK matchen, Idol och
TV3s Kändishoppet. Vi hade helt enkelt inte samma förutsättningar… (Exakt som det
är när vi från orten växer upp). Dom hade reklam på deras egna Tv kanaler, i
tunnelbanan, på diverse tidningar samt på busshållplatser. Medan vi hade
publicitet i form av lokala radiostationer samt lokala tidningar (om
man bortser från Metro). Jag vill tacka för de medier som släppt in oss… Speciellt
SR Metropols Dejan & Gurgin, P4 Jennifer och Fria Tidningen… tack ni är verkligen
bäst! Jag är galet tacksam för att ni finns. Önskar att ni hade existerat då
jag växte upp. Att ni gör radio visar på att det finns hopp för oss att ta en
del av samhällets kaka, samtidigt som vi får nya referenser och vanligt folk
att se upp till.
Slutligen så vill jag berätta att den här filmen är för alla orter
i hela Sverige. Den är för alla som känner att dem blivit orättvis behandlade, diskriminerade
och åsidosatta. Den här är för dom som har blivit trötta på medias bild av
personer från orten och personer med en annan etnisk bakgrund än etnisk svensk.
Denna är till dem som har blivit trötta på medias skeva bild av oss, som många
gånger inte stämmer överens med verkligheten. Den här är för folk som är trötta
på att man blir stämplad i förväg och behandlade som grupp, vi är individer och
unika personer... Punkt! Denna är för
folk som fortfarande har hopp och tror på förändring och som vill få en inblick
i människors komplexa liv.
I och med det vill uppmana folk (om ni gillar filmen förstås och tycker att den
är viktig) att
dela med er av denna till alla ni känner! Hoppas på att vi gör bra ifrån oss på
SVT Play, hjälp oss. Här är länken som ni kan dela med er av:
Aight, pallar inte preacha mer!
Tacksam för allt!
F
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar